Dag 102
Om det är något jag kommer sakna med Sydostasien så är det priserna. Valutorna kan jag klara mig utan, speciellt vietnamesiska dong och indonesisk rupiah med sina hundra tusen hit och dit. Men när väll fått grepp om det och är redo att ta till vara på priserna så är det enda negativa att plånbloken ibland knappt går att stänga pågrund av mängden sedlar. Priserna har gjort det lätt att leva här. Jag tror dock inte att det kommer bli någon svår övergång att återvända till Sverige, kronan är så starkt rotad i mig, bara det faktum att man tycker att saker och ting är billigt här är ju för att man utgår i från svenska priser. Så det tänkte är man ju fortfarande kvar i även om man fått ganska bra grepp om de ekonomiska spelreglerna här i Sydoastien nu med. Av den anledning händer det ibland att man rynkar på näsan åt några tiotal kronor hit och dit i den lokala valutan. Inte för att det handlar om det värdet för oss utan för att man har en ganska bra uppfattning om vad som är rimligt och vad som är överpris. Man vill inte bli lurad. Till exempel så hoppade vi in i en taxi förra veckan där chauförren hade trixat lite med taxametern, när vi hoppade ur så hade summan landat på fyrahundratusen dong vilket blev ca 30kr per person. Det har ingen engentlig påverkan på oss rent ekonomiskt men vi vet om att i en ärlig taxi hade samma sträcka kostat kanske en fjärdedel utav summan. Det kan göra en lite upprörd, ens stolthet som en erfaren backpacker får sig en törn.
Idag har vi betalat för något som enkelt kunde kunde klassas som rimligt. Vi har tagit bussen från Phan Thiet till Sagion, en sträcka på kanske 20 mil, för detta fick vi betala under 50 kr. Tack vare Vietnams vägar och traffiken här så tog resan ungefär sex timmar. Men det var absolut inget problem för detta var en utav de smidigare lösningarna på hur en bussresa kan gå till. Bussen hade inte det typiska upplägget på säten, istället var alla säten som liggande fåtöljer. De var inte placerade jämte varandra utan hade istället placerats som i en våningsäng med en under och övervåning. Därför åkte man liggandes, ganska bekvämt faktiskt och det fanns till och med ett välfungerande wifi. Tack vare detta blev det en ganska behaglig resa. Frågan är varför detta inte finns i Sverige, eller det kanske det gör, jag vet inte. Så nu har vi kommit tillbaka till Saigon. Vi bor på samma hostel, Eco Backpackers. Ett bra hostel där man får allt man kan önska för 80 kr natten. Vi har en heldag här i staden och den skall användas till att komplementera får förra vistelse med det vi eventuellt missade förra gången. 11 dagar kvar på vårt äventyr.