Dag 91-92
Ibland blir det inte riktigt som planerat när man reser. Det har vi märkt redan sedan innan där vår hyresperiod utav bilarna i Nya Zeeland nog är det bästa exemplet. Gårdagen blev aningen mer hektisk än vad vi räknat med. Igår skulle vi ta oss från Krabi till Ho Chi Minh i Vietnam. Vi skulle först flyga från Krabis flygplats till Bangkok och sedan där ifrån flyga till Vietnam. Det var inga som helst problem förrän vi kom till Bangkok. När vi skulle checka in till vårt plan till Vietnam så fick vi frågan vart vår återfärdsbiljett var någonstans. Vi svarade självsäkert att vi inte hade någon och att vi skulle boka på plats. Vi visste att det svenska passet gav ett visum på 15 dagar vid landning och detta var inte första gången flygplatspersonal inte känt till det svenska passets kraft. Faktiskt det starkaste passet i världen, tillsammans med Finlad och Storbrittanien om jag inte minns fel. Men de berättade för oss att Vietnam hade ändrat immigationslagarna och att från och med januari 2015 så behöver man en returbiljett bokad, även vi svenskar, för att inte bli nekad tillträde in i landet. Så vi, lätt stressade av det faktum att vi skulle gå på planet om ca 40 minuter, tog upp skyscanner som vi brukar använda för att boka biljetter. Vi tittade ut en biljett om två veckor för ett rimligt pris och bokade den sedan snabbt. Men efter att betalningen gått igenom insåg vi att vi hade gjort ännu ett misstag. Vi hade bokat via en extern aktör och inte via ett flygbolag direkt. Detta innebär att den externa aktören, Bravofly vid detta tillfället, måste få bekräftat av flygbolaget innan vi kan få vår bekräftelse. Detta kan ta flera timmar och vi var tvungna att ha en för att bli insläppta på planet som snart skulle lyfta. Vi insåg direkt att de här pengarna var förlorade. Istället fick vi, nu riktigt stressade, be AirAsia's personal om de kunde boka direkt ett av deras flyg nu på plats. Det blev lite dyrare och vi fick betala för ännu en biljett, men vi hade inget val om vi ville komma till Vietnam. Helt utmattade och aningen nedstämda av motgången, kunde vi sedan stiga på vårt plan till slut. Vi landade och tog oss till vårt hostel som vi hade bokat sedan innan, fortfarande skakade. När jag fick tillgång till wifiet och kunde ta en titt på min mail så kunde jag inte tro mina ögon. Vi hade haft en otrolig tur. På min mail hade jag ett mail från Bravofly som skrev att det inte gick att bekräfta vår bokning då planet inte visat sig ha några lediga platser och hela summan skulle återbetalas inom 24 timmar. Det var en otrolig lättnad. Efter att ha vart uppe i varv hela kvällen kunde jag sedan inte somna förrän långt in på småtimmarna.
Idag hade vi dagen planerad sedan tidigare. Det finns en sak som fascinerar oss och troligtvis många andra med detta landet och det är kriget. Fortfarande så pass färskt att dess eftermäle fortfarande kan finnas i landet. Här i Ho Chi Minh, eller Saigon som är det namn som många känner till staden som, så finns det ett krigsmuseum. Det är ett museum ifrån lokalbefolkningen perspektiv och som har en hård ton mot USA och dess allierades handlande. En rakt igenom obehaglig och ögonöppnande upplevelse. Bilder på offer och deras historier, beskrivna tortyrmetoder och redskap var utställda. Bland annat tigerburar som var trånga burar gjorda av taggtråd som fångar tvingades lägga sig i utan kläder. Burarna var så trånga att fångarna endast kunde ligga i dem och det fanns nästintill noll utrymme för rörelse. Väggarna på muséet täcktes utav bilder på männsikor som fötts missbildade till följd utav de kemiska och biologiska vapen som USA använde sig utav. Att Vietnamkriget var ett rejält övertramp av USA är väl ganska överlag accepterat sen tidigare. Självklart fanns det lidande på båda stridande sidor och jag var väl medveten om att hela muséet bara förmedlade en sida av myntet. Men trots detta fylldes jag av en stark känsla av förakt mot USAs handlande och deras fortsatta behov att lägga sig i där dem inte är önskade. Har inget behov av att starta en debatt men detta är något som länge har gett mig en dålig smak i munnen och dagens besök förändrade inte den känslan. Resten av dagen spenderades som den görs bäst i storstäder i Sydostasien, på en marknad. En ny keps blev inhandlad bland annat. Priserna här i Vietnam är mer än rimliga och jag ser mycket fram emot våra kommande två veckor i landet.