Dag 95
Det är snart dag 100. Det siffran känns väl alltid lite extra laddad i en talföljd, övergången från två till tre siffror. För oss kommer den inte betyda så mycket dock men än att den bara understryker det faktum att vi verkligen varit borta ett tag. Idag var det slut på vår vistelse i Saigon. Vi har istället rört oss ut mot kusten till staden Vung Tau. När vi gjorde lite efterfoskningar om staden och dess aktiviteter igår så fick vi nog alla bilden av att det var ett lite mindre samhälle vid kusten. Men nu idag kan vi konstatera att staden inte var riktigt så liten som vi trodde. Det bor dryga trehundratusen människor här. Men man kan ändå konstatera att Vung Tau är bra mycket mindre än Saigon med sina dryga sju miljoner. Vi bor på ett hotell som ligger precis vid stranden. Det känns som vi är de enda gästerna på hela hotellet. Vi har märkt det ända sen vi kom hit att på många ställen är det mycket personal och utbud men lite efterfrågan. Till exempel när gick in i en elektronikbutik i en finare galleria så var vi de enda i butiken, men vi räknade nog till att det arbetade kanske 40 säljare där. De hade inget att göra och bara stog och hängde i klungor. Inte så konstigt kanske eftersom Vietnam är det överlägset fattigaste landet vi varit i hittlis och det är nog inte alla som har råd att köpa elektronik som här kostar ungefär lika mycket som i Sverige. Vietnam har 809$ BNP per capita jämfört med Sveriges dryga 40.000$. Vietnam är också en komunistisk stat, en utav fem i världen. Det visste vi inte innan vi kom hit men vi har förstått det nu såhär i efterhand. Överallt sitter hammaren och skäran på planscher och flaggor och sedan är det den där orimliga finansiering av saker som jag precis nämnde. Det känns som regeringen öser in pengar i gallerior och hotell som inte motsvarar efterfrågan bara för att skapa en fasad utav att landet har det väl ställt. Men faktum är att det finns bara ett parti och det är det enda som är lagligt att sympatisera med. Yttrandrefriheten är här väldigt begränsad och fattigdomen är som sagt påttaglig.
Vi har tre dagar här i Vung Tau framför oss. Vi har redan hittat en av de bättre restaurangerna vi ätit på hittils. David's italian restaurant. Att äta ångande nykokt spaghetti tillsammans med någon härlig sås man rott ihop själv är bland det jag saknar mest hemma. Denna restaurangen stillade det behovet lite grann. Havet är inte mer än ett stenkast bort från där vi bor, så det är inte orimligt att tro att det kan bli lite sol och bad. Skulle inte det locka så finns det lite andra sevärdheter här i närheten som vi tittat ut. Det känns som Vietnam har en del ess i rockärmen kvar.