Dag 43
Tror jag har haft en av mina bättre bakisdagar genom historien idag. Visserligen var det inte riktigt lika tankat igår som när vi besökte Khao san road, så bakfyllan har varit snäppet mildare. Efter att vi kommit hem ifrån krogen igår med hjälp utav flaktaxi så knappade jag lite på datorn, skrev ett ganska slarvigt skrivet blogginlägg och sedan somnade jag gott. Idag har vi rört oss de 20 meterna vi har ifrån huset till stranden. Här har vi legat hela dagen och läst, lyssnat podcast och jag har till och med kollat serie på min dator. Detta samtidigt som vi har haft havet framför oss där vi kunnat doppa oss när kroppen behövts kylas ner. Jag har med tanke på omständigheterna mått väldigt bra idag.
Något vi noterat här i Thailand är att man inte har riktigt samma syn på säkerhet här. Vi tar oss runt här på ön med hjäp av flaktaxi. Något jag absolut inte skulle göra om jag hade något val, men det är det som erbjuds. Man sitter på bänkar på flaket med ett litet räcke i taket att hålla i. Den som sitter längst ut har bara ett litet räcke att luta sig mot annars är det helt öppet där bak. Samt att de kör som biltjuvar hela bunten. I Bangkok finns det ändlöst många Tuk-tuk's. Det är samma princip där, små skyddsräcken, inga bälten och impulsiv bilkörning. Inte ens taxibilarna har bälten till alla säten, bara framsätena har bälten. För att inte prata om de många moped och motorcykelförarna. Inga hjälmar, ofta fler personer än rekomenderat på. Då och då ser man någon som har otroligt mycket packat på sin moped. Tillexempel såg jag en förare som hade kanske tio säckar med potatis eller dylikt fastsurrat med ett snöre därbak. Man förstod att det inte krävdes mycket för att den skulle kränga till och ramla. Jag säger inte att de inte bryr sig om sina liv för det gör de säkerligen, men det verkar inte oroa sig på samma sätt. De kanske har en avslappnad attityd till livet. Det som händer, det händer. Jag vet inte, men för mig har varningsklockorna ringt ett antal gånger.