Dag 50
Dag 50, kan det ses som någon form utav milstolpe kanske. Vi är inte vid hälften ännu men vi har kommit en bra bit på vägen. Den tanken får det nästan att svindla lite, att det inte gått hälften av tiden än. Det är på ett sätt väldigt spännande och kul men på ett sätt väldigt skrämmande också. I mina svagaste stunder så har jag längtat hem väldigt mycket och kännt mig väldigt uppgiven. Hur kommer jag känna mig i de stunderna säg om en månad. Time will tell. Ännu en dag i Bangkok har gått och Gabriellas shoppingrunda har fortsatt, jag den snälla pojkvännen, har glatt följt med och även inhandlat en del saker till mig själv. Efter en halvdag på MBK center så tog vi oss ner till Lumphini park, en utav Bangkok's större parker. När man är i en storstad, speciellt Bangkok som har så otroligt mycket trafik, så är det väldigt skönt att komma till en park. Man är fortfarande i staden och inte långt ifrån vägarna men det är en avsevärt mycket lugnare miljö.
Vid detta laget hade solen gått ner. Vi tog oss hem till hotellet, duschade och bytte kläder innan vi begav oss ut på gatorna igen. Vi satte kurs mot Baiyoke Tower, Bangkok och Thailands högsta byggnad med sina 320 meter. Där betalade vi 400 Baht per person, ca 100kr, för att få åka upp till toppen. Väl där vi fick en drink på köpet i baren på den 83e våningen. Utsikten var minst sagt spektakulär. Det var en syn värd att skåda hur staden sträckte sig till horisonten i alla vädersträck och hur natthimlen lystes upp utav alla ljuskällor. Imorgon är sista dagen innan Gabriella och Semira åker hem. Sorgligt, det kommer nog bli ett lite jobbigt avsked men troligtvis inte så jobbigt som dag 1. Vi har ändå hunnit härdats lite så förhoppningsvis ska resten av tiden gå relativit smärtfritt. Vår resa fortsätter. The show must go on.