etthundrafjortondagar.blogg.se

Efter att ha färdats genom mörkret är vi nu på väg ut på andra sidan. Mörkret har haft flera lager under de senaste dagarna. Efter att ha haft två glassiga dagar på den norra kusten med elektricitet till bilen, dricksvatten och till och med Wi-fi så var det dags för oss att bege oss ut på vägarna igen. Vi checkade ut vid bestämd tid, klockan 10, och satte gpsen på vårt nästa mål. Tanken var att vi skulle börja vår resa mot glaciären i Franz Josef. En resa som skulle göras under loppet av två dagar, där vårt första stopp skulle vara vid en gratis camping i Ngahere. Drygt en timma gick innan ledarbilen, den största bilen vi har, signalerade att vi behövde stanna. Alla lampor på instrumentbrädan hade börjat lysa och bilen hade börjat pipa. Robert startade om batteriet och det fick det att sluta, i ett par mil, sen var vi tvungna att stanna igen. Denna gången kunde inte en omstartning av batteriet rädda oss. Så vid Kawatiri, precis vid vägskälet där man kunde svänga av till Nelson Lakes, fick vi ringa efter Road Assistance. Vi förklarade vårat problem och vart vi var och de sa att de skulle dröja drygt en timma innan de kom fram. En tid som överskreds markant. Lastbilen kom tillslut och ut hoppade en solbränd man i ett urtvättat och säckigt brunt linne. Han gjorde processen kort och berättade för oss vad problemet var samt att han inte kunde göra något. Att vi var tvungna att ringa Lucky rentals, "First thing in the morning." sa han. Han berättade också att vi kunde köra ett tag till utan det skulle vara någon fara. 

 

Vi svängde ut våra bilar på vägarna igen och satte nu sikte på den nämaste campingplatsen vi kunde hitta. Det visade sig vara Owen River Reserve ca 3 mil bort. Campingplatsen visade sig vara ett värdshus med ett tillhörande gräsområde som var ungefär lika stort som 3 fotbollsplaner. Ett område som vi var dem enda förutom en ytterligare bil, att spendera natten på. Vi kunde direkt förstå varför, hela området kryllade utav getingar och knott. Stackars Robert blev under kvällen stucken två gånger. Den enda ljusglimten var att det låg jämte en klarblå, starkt strömande flod. Vi badade längs med flodkanten och såg längtansfullt ut mot den starka strömmen. Men vi kunde höra våra föräldrars röster mana oss att inte ge efter suget att hoppa i och låta sig svepas i väg. Det såg kontrollerbart ut i tanken men vi valde att inte testa vår lycka. Området hade ingen täckning och under kvällen dog även min telefon. Detta var en av de mörkaste stunderna på resan än så länge och min hemlängtan var mycket stark. Får otroligt ont i magen utav av att vara helt frånkopplad, utav den anledning att jag vill kunna höra av mig. Tankarna börjar i dessa lägen direkt snurra, jag oroar mig för att de där hemma är oroliga för min skull. Eller att när jag får igång mobilen igen så har jag något obehagligt meddelande som väntar, att något har hänt hemma. Denna oro är otroligt svår för mig att skaka av sig.

 

Säga vad man vill om campingplatsen men vi sov väldigt gott. Trots en kall natt i bilen vaknade vi ca 12 timmar efter att vi kröp till sängs. Bilen krånglade nu bara sporadiskt och vi begav oss ut på vägen igen för att hitta en telefonkiosk. Efter ca 1 timmas körning fick vi tag på en och vi kunde ringa Lucky Rentals. De gav dock ingen glädjande information. De sa att vi var tvungna att ta oss till Greymouth, ca 2 timmars körning till. Där skulle det finnas en mekaniker som kunde fixa vårat problem, ett problem som var generator-relaterat. Joel som skötte telefonsamtalet sa även till dem att detta var dåligt och vi ville tala om kompensation men han fick bara svaret att vi skulle maila huvudkontoret. Här fick Joel ett kort utbrott där han kastade solhatten i väggen och skrek något i stil med "FITT-LUCKY". Här snabbspolar jag lite. Vi anlädde till slut mekanikern. Han såg förvånat på oss när vi kom in i verkstaden efterom att han inte hade fått något samtal ifrån vårat hyresbolag. Han konstaterade dock snabbt att detta var ett problem som han inte hade kunskapen att fixa eftersom det var elektronik-relaterat. Han gav oss dock namn och addres till två ställen som kunde fixa det. Men nu var klockan en bra bit över 17 och vi var tvungna att börja fundera på vart vi skulle spendera natten. Tack vare Campermate hittade vi till slut ett ställe inne i staden Greymouth som erbjöd både el, vatten och wi-fi. Alla de kriterier vi söker. Så här sitter vi nu, ganska uppgivna och trötta på campinglivet och framförallt arga och besvikna på Lucky Rentals. Imorgon ska vi besöka elektrikern och även ringa Lucky, så får vi se hur de löser den här sörjan. Skulle den hanteras dåligt så har de en dålig recension på alla tänkbara forum som väntar, det är mitt löfte.