Dag 26 och 27
Ungefär två dagar har passerat sedan vi hade el och internet senast. Vi har under denna tid hunnit ta oss tillbaka till Picton. Picton, som ligger längst norrut på södra ön, är hamnen för färjan som ska ta oss tillbaka till norra ön. Jag tänkte ta och försöka fylla ut de luckorna som uppstått under den tiden vi har rest under radarn. Igår vaknade vi upp vid 11 i bilar som hade hunnit bli kvava utav den stigande solen. Alla var lite lätt slitna eftersom vi hade druckit kvällen innan och passat på att besöka en av de lokala krogarna. Robert hade under gårdagen också skadat foten, men vi uppfattade det inte som att det var så allvarligt så vi satte oss i bilarna och började vår resa norrut. När vi hade kört i dryga två timmar och kommit tillbaka till Greymouth så tog vi vårt första stopp. Foten hade då visat sig vara värre än vi vi trodde och Robert sa att han behövde åka till ett sjukhus. Som tur var fanns det ett sjukhus inte alls långt bort ifrån där vi stannande. Väl på plats sattes han i en rullstol och utav sjuksköterskorna blev han tilldelad en skrivplatta med formulär som han behövde fylla i. En sjuksköterska tittade på foten och hennes prognos var att den troligtvis var bruten. Här spekulerades det mycket i vilka effekter det skulle få. Kan man resa vidare med en bruten fot eller ska man resa hem till Sverige osv. Som tur var visade det sig sen när foten var röntgad och undersökt utav läkare att det var en allvarlig stukning. Så nu ska han gå på kryckor i ca två veckor, surt men det kunde vart värre.
Vi stannade för natten vid en campingplats som låg i Nelson Lakes området. Sjöarna här är kända för att vara otroligt klara. Här ligger även den sjö som räknas ha världens klaraste vatten. Den har fått det ganska självklara namnet Blue Lake. När vi anlände till campingområdet hade det redan börjat mörkna. Vi kunde ändå konstatera att vattnet i den sjön vi stod vid var så klart att man kunde se varenda detalj på botten under bryggan. En natts sömn senare och ca 13 mil så sitter vi nu på färjan. Om 3 timmar anländer vi tillbaka till nord ön och Wellington. Med idag har vi 5 nätter kvar i bilarna. Även om Nya Zeeland är ett otroligt land med de mest otroliga platserna jag sett, så har det känts som mycket har gått emot oss här. Så jag tror att det finns en ömsesidig längtan efter att i alla fall lämna av bilarna. Vi hade säkert velat stanna kvar här om det gick men bilarna vill vi aldrig se igen.