Dag 74
Jag gillar verkligen att sova på hostel, det är en väldigt speciell känsla. Det känns mer som ett hem än ett vad ett hotell gör. Det är också mycket mer praktiskt för oss att alla sover i samma rum istället för att dela upp oss i flera. Då slipper man ta en knackrunda varje gång något skall ske. Men ibland kan det vara riktigt hemskt, som i natt. Man har ingen makt över vilka man delar rum med om man sover i en större sovsal. Igår kväll kom en indisk man instaplandes någonstans runt tolvslaget. Han började med att, utan att konsultera resten av rummet, sänka AC:n till minimum. Sedan satte han sig i sin säng och chattade på facebook i sin mobil. Det är väl ingen konstigt med det kanske, om man inte chattar med ljudet på. Varje gång han fick meddelande hördes ett högt pling, han verkade inte bry sig det minsta om att det låg fem andra i rummet som försökte sova. Men det värsta brottet var att han var en snarkare, en snarkare utav rang. En sådan som man verkligen vill sparka till i ansiktet efter ett tag. Han liger där och sover som en stock medan alla andras sömn blir lidande. Usch, det var hemskt! Han har som tur är flyttat ut ur rummet idag. Det hade vart svårt att hålla god ton i rummet annars.
Det har blivit en riktigt heldag idag. Det var vår sista heldag i Singapore så man får passa på. Robert kände sig lite krasslig igen så han var tillbaka i sängen för dagen. Jag, Joakim och Alexander begav oss ut ganska omgående efter att vi vaknat. Men vi skiljdes åt ganska snabbt då Alexander hade andra intressen för dagen. Jag och Joakim tog oss bort till MacRitchies Nature Trail. En vandringsled som gick igenom bevarad regnskog här i staden. Det är rätt speciellt att kunna ta sig ifrån en storstads innerstad direkt till regnskog på bara 20 minuter. Här fick vi se alla möjliga djur och växter. Det fanns ödlor, sköldpaddor, olika fjärilsarter och bäst av allt apor. Vi blir lika fascinerade varje gång och även denna gången satt vi en bra stund och bara iaktog aporna i deras konstanta jakt på mat. Denna gången fick Joakim ge efter till en väldigt envis apa. Den mer eller mindre tvingade honom att ge den hans flaska med dricka. När vi vandrat ett tag och våra t-shirtar hade blivit fläckiga av svett, så begav vi oss tillbaka till en galleria med AC och Wifi. På det sättet kunde vi vila lite och även få kontakt med Alexander igen. Vi möttes upp vid Raffles Place, det område där de högsta och mest utmärkande byggnaderna för Singpore finns. Här låg också, på 282 meters höjd, rooftop baren 1-Altitude. Vi tog oss upp för ganska saftiga 30 SGD, 200kr, då ingick en drink. Först kände jag mig lite tveksam pågrund av priset. Men väl uppe var den känslan borta. Här fick vi en 360 graders utsikt över staden vid solnedgången. Man får lite svindel när man ser ut över storstäder. Inte nödvändigtvis för att det är högt, utan för man känner sig så liten när staden sträcker sig åt alla håll och kanter och man vet att den är fylld av människor precis som en själv. Man kan bli lätt hobbyfilosofisk i desa stunder, speciellt när man har ett lätt rus i kroppen. Ett lång inlägg, en lång dag. Dags att avrunda.